Vräkiga gaphalsar

Har du någonsin stött på någon som tycker så synd om sig själv som en miljonär som måste betala några futtiga extra tusen i skatt? Man skulle kunna tro att de kommer gå i konkurs om de måste betala så mycket som ett öre mer i skatt än arbetarna.

Alla normalt funtade människor inser ju att ju mer pengar du har desto mer pengar kan du bidra med till det allmänna. Vem har glömt de bevingade orden ”Och vad fan får jag för det?” som uttalades av ordföranden för Svenskt näringsliv, intresseföreningen för gnälliga miljonärer.

Eftersom det tydligen är svårt att förstå kan vi ju upprepa vad resten av Sverige redan vet:

Vad får vi för pengarna?

För det första hade din mamma råd att föda dig i en säker miljö som lett till att vi har en av de lägsta nivåerna av spädbarnsdödlighet, och mödradödlighet, i världen. Detta betalas med skattepengar.

Senare har du fått gratis sjukvård, gratis tandvård, gratis utbildning ända upp tills du slutat universitetet. Studerar du på universitet får du dessutom bidrag som en del av studielånet. Under hela din uppväxt har dina föräldrar dessutom fått barnbidrag för att använda till att betala allt det nödvändigaste. Och det gäller inte bara chefen för svenskt näringsliv utan också alla anställda som hans medlemmar har. Utan gratis skola – färre utbildade arbetare.

Sen ska vi inte tala om vägar, poliser, brandmän, snöröjning och allt annat som skatterna ger oss.

Nej, fy sjutton för värdelösa miljonärer som bara ska ha och ha. Helst utan att sjävla bidra med någonting. Men när de väl behöver sjukvård, skola eller äldrevård. Ja då passar det minsann. Större hykleri går väl knappt att finna. Kanske hos dem som flyttar utomlands under tiden de tjänar pengar. Allt för att slippa betala skatt. Men när de sen blir gamla och sjuka då kommer de tillbaka och förväntar sig all service. Fy!