Vad gick fel egentligen?

Jag kommer ofta på mig själv med att undra vad som egentligen gick fel. Varför gick Sverige från att vara ett land välkänt för att ta hand om sina medborgare till att bli ett land där var och en bara tänker på sig själv?

Jag kan inte vara den enda som har reagerat på hur saker och ting förändrats under senare år. Och det är knappast förändringar till det bättre. Tvärtom verkar det bara bli värre och värre. Egoismen breder ut sig och det vi byggt upp tillsammans från mitten av 1900-talet är farligt nära att försvinna för gott.

Globalisering – på gott och ont

Jag tror att en del av skulden ligger hos globlaiseringen. På ett sätt har vår medvetenhet om vår omvärld gjort oss till bättre människor. Idag vet fler om hur förhållanderna ser ut i andra länder och rasism har faktiskt minskat även om den som finns kvar tar sig allt våldsammare uttryck.

Det låter kanske märkligt att rasism minskat men tänk då på att det i början av 1900-talet var helt okej att göra nidbilder av folkgrupper och människor från andra religioner. Vi hade också en våg av tvångssteriliseringar under denna tid som starkt påverkades av rasism och någon slags korkad dröm om en perfekt människa.

Samtidigt har globaliseringen fått oss att bli mer egoistiska. Vi vill gärna ha det alla andra har samtidigt som vi själva inte vill bidra med någonting. Eller för den delen utnyttja människor i låglöneländer för tillverkning av billiga kläder som vi använder bara en gång och sedan kastar. I grund och botten ligger kapitalet som en stor bov. Jakten på pengar och tillhörigheter är förmodligen det som ställt till det mest och så länge girigheten får fortsätta härja fritt kommer det inte bli bättre. Vi behöver en ny ekonomi baserad på jämnlikhet och allas lika värde. Inte mer kapitalism.